Det här har varit en otroligt skön dag när jag äntligen bara ha fått vara ifred, och inte behövt vara social ett dugg! 

Under hela veckoslutet har jag försökt att ha roligt och försökt att inte tänka på det men det är inte alltid så enkelt.. 

När vi fick nyheterna om att vi inte kunde fara och träffa på Jenni heller så bröt min värld ihop. Jag låtsades sova men igentligen låg jag där och lagade en våt fläck på dynan.. Och hela dagen idag har jag tänkt på jenni! Jag är så otroligt orolig att jag inte vet vad jag skall göra? Jag har aldrig varit så orolig i mitt liv förut.. Och jag hatar det! Allt jag vill är att få se Jenni ens för en sekund bara få se en skymt av henne skulle göra mej så glad att ingen ens kan förstå det! Jag vet att hon blir bra, att hon klarar sig men jag kan fortfarande för det inte bara fortsätta med mitt liv, min vardag genom att inte tänka på henne! Jag saknar henne så, och det underliga med det hela är att jag saknar henne mycket mycket mer när jag inte sett henne på tre dar än när jag ints har sett henne på två veckor. Och det är underligt? Men livet är väl så..?