Är det såhär ens liv skall vara eller? Ska man måsta vara arg och besviken varje dag? Är det helt normalt att bara villa fly? Är det meningen att man skall känna sig ovälkommen i sitt eget hem? Och värst av allt känns det såhär att inte ha en familj? 

Dagen börjar med att jag vaknar av att mamma kommer in i mitt rum och säger att dom far iväg till Tykkimäki. Jag har ont i halsen och vill bara fortsätta sova. Vaknar upp en tid senare och är ensam hemma, går ner och äter morgonmål. Har fortfarande sjukt i halsen och äter halspastiller för resten av dagen. Gör ingenting.. Ser på tv, går och duschar, klär på mej. Sen plötsligt när jag höll på att klä på mej så knackar det nån på dörren och jag tror att det är Linda som det sen verkligen inte var. Öppnar dörren och där utanför står en jag vet inte varifrån han var men kanske thailändare eller något? Och han ger mej en lapp som det står på finska att han behöver pengar till sin sjuka son och skulle vilja sälja någo otroligt fula träsaker till mej.. Midde tränger sej förbi mej och börjar skälla på han och han stod där helt stilla han vpgade inte ens se på Midde han var livrädd. Jag får in Midde och säger nej tack och han far iväg. Helt normalt, jag vet att hans on inte är sjuk och det är allt bara bullshit. Okej jag fortsätter med min tråkiga dag och far ut med Midde, och medan jag är ute och går så pratar jag med mej själv om hur roligt det har varit de här tre dagarna. I know jag är forever alone... Jag kommer hem och lagar nudlar åt mej och äter dom och fortsätter med mitt tråkiga liv. 20:14 ringer mamma till mej och säger att dom är i hyvinge och är snart hemma. Okej, säger jag och fortsätter med mitt tråkiga liv. Klockan 22:09 märker jag att bilen kör in på gården och dom är hemma. Jag fortsätter titta på tv och så märker jag att dom har köpt hem pizza jag blir glad för jag är hungrig. Sen efter en stund hör jag att dom börjar äta och jag far till köket och frågar om jag får ta en bit pizza? 

Som svar får jag av Eero den satans stora fula stinkande jävla skitstöveln som kan gå och kytt sig nånstaans:

Nä, för vi har inte ätit på hela dagen! Jag: okej. (I mitt huvud.. gå och kytt dig själv ditt satans pervo) Jag går upp i mitt rum talar för mej själv om hurdant stort jävla grisfan han är och sätter på datorn och börjar skriva. Ja så att nu har jag på nerverna och jag kan inte tåla dom för att jag hör inte dit och det känns som om jag inte har nån mamma kvar mera för att hon hör till dom eller till vi som det också heter. Nu ska jag berätta om vem som hör till min familj, det är min syster min pappa och Kenneth som är min systers pojkvän. Plus mina vänner såklart! Det är dom som jag räknar till min familj. Jag kan inte räkna min mamma med dit för att det är som om jag inte är hennes dotter mera och inte Antonia heller. Utan nuförtiden så är hennes familj Eero och Helmi. För att min mamma, Eero och Helmi är så mycket som dom och vi! Och dit hör inte nån annan, dit kan inte nån annan höra heller och egentligen så vem fan vill höra dit när dom beter sig så skit och aldrig tänker eller frågar om man vill komma med eller om man är hungrig. 

Jag sa till min mamma tidigare på sommarlovet eller jag fråga om b´vi kunde fara till Helsingfors och shoppa förrän skolan börjar? Hon sa jo nog kan vi det! Jag frågade också om vi kan fara till Borgbacken ocj jo nog kunde vi det! Nu skall skolan börja om fem dar och har vi gjort något av de två sakerna? Nä varför inte? För att hon varit på resa eller nej jag menade dom har varit på resa. Så nu orkar hon ju inte göra något med sin dotter som har väntat på det en hel fuckings sommar! Nä men vänta lite jag hör ju inte till hennes familj så varför skulle hon orka fara till Helsingfors med nån udda människa då? Va? Nå självklart far hon inte med nån sån utan iställe far hon med sin familj på nån resa. Kan alla nu förstå varför jag inte trivs hemma varför jag inte vill vara hemma? Jag tror nog de!